Vädret alltså...
Okej, så kom man till vädret... Spöregnar och ja, det spöregnar... Men jag (min familj och jag) ska åka till Lumparland och sova, och hoppas att det blir bättre väder i morgon så att min s.k extrapappa(?) kan fixa med vår båt. Mer än att vi har fem motorer varav typ 4 inte funkar. Lite sorgligt men okej.
Min katt skulle med våld (med en tass på balkongdörren) ut och vara i regnet och bli blöt. Han gömde sig i ena hörnet på den torra sidan och vägrade gå in. HUnden däremot gillar inte alltid regn men han skulle också ut. Fast han märkte ju knappast av regnet så som han stod mitt på balkongen. Sen när jag skulle ut och försöka få in Ozzy (katten) så satt han på räcket och höll på att ramla ner för att det var så halt så blev jag sur och skällde ut han (inte för att jag tror att det hjälper) och stängde dörren och han blev sur.
FRÅN EN SAK TILL EN ANNAN
Jag somnade skillat nog på soffan och sov där hela natten. Det är faktiskt omöjligt att lägga sig i den soffan och inte somna. Mer än att jag fick typ en nio kilos katt hoppandes ner mitt på min mage och la sig ner och sov mellan varven så var det ganska mysigt. Sune är den överviktiga kissen om nån undrade.
Min mobil har också typ dött, gått sönder, levt sitt liv, time to go, finished, gone, auf wiedershen. Och eftersom jag snart börjar sjuan så ska jag få en ny mobil :) tjoho. MIn nuvarande är ju som sagt död. Efter snart tre år så är det dags att säga adjö. Inte för att jag gillat den på senaste tiden, för att touchen inte riktigt hängde med (efter ett antal tappningar i sten, hoppat ut genom bilförnstre, tappats när man cyklade på asfalt o.s.v.)
För er som kanske inte visste så har ju jag ett marsvin. Ja ETT, hon är lika glad (okej kanske inte lika) som när hon var med sin syster. Jag har ju en nalle i hennes storlek istället och hon är som en fin mamma med den. Lika ljudlig som alltid och är som hon alltid varit, mer än att hennes syster (Mysan) var ledaren så (Tofsan) är lite blygare och sådär även fast man är med henne varje dag. Man märker ju av att hon saknar en kompis men, hon klarar sig. Och jag vet mycker väl att marsvin är flockdjur och att de inte ska vara ensamma men hon är ju två år så att, hon har ju klarat sig. Jag älskar henne. Och jag vet att hon älskar mig med, för när jag är borta, så äter hon inte så mycket och detsamma med drickandet. (Låter lite som hon dricker alkohol men jag lovar, det gör hon inte!!)
Josse
Min katt skulle med våld (med en tass på balkongdörren) ut och vara i regnet och bli blöt. Han gömde sig i ena hörnet på den torra sidan och vägrade gå in. HUnden däremot gillar inte alltid regn men han skulle också ut. Fast han märkte ju knappast av regnet så som han stod mitt på balkongen. Sen när jag skulle ut och försöka få in Ozzy (katten) så satt han på räcket och höll på att ramla ner för att det var så halt så blev jag sur och skällde ut han (inte för att jag tror att det hjälper) och stängde dörren och han blev sur.
FRÅN EN SAK TILL EN ANNAN
Jag somnade skillat nog på soffan och sov där hela natten. Det är faktiskt omöjligt att lägga sig i den soffan och inte somna. Mer än att jag fick typ en nio kilos katt hoppandes ner mitt på min mage och la sig ner och sov mellan varven så var det ganska mysigt. Sune är den överviktiga kissen om nån undrade.
Min mobil har också typ dött, gått sönder, levt sitt liv, time to go, finished, gone, auf wiedershen. Och eftersom jag snart börjar sjuan så ska jag få en ny mobil :) tjoho. MIn nuvarande är ju som sagt död. Efter snart tre år så är det dags att säga adjö. Inte för att jag gillat den på senaste tiden, för att touchen inte riktigt hängde med (efter ett antal tappningar i sten, hoppat ut genom bilförnstre, tappats när man cyklade på asfalt o.s.v.)
För er som kanske inte visste så har ju jag ett marsvin. Ja ETT, hon är lika glad (okej kanske inte lika) som när hon var med sin syster. Jag har ju en nalle i hennes storlek istället och hon är som en fin mamma med den. Lika ljudlig som alltid och är som hon alltid varit, mer än att hennes syster (Mysan) var ledaren så (Tofsan) är lite blygare och sådär även fast man är med henne varje dag. Man märker ju av att hon saknar en kompis men, hon klarar sig. Och jag vet mycker väl att marsvin är flockdjur och att de inte ska vara ensamma men hon är ju två år så att, hon har ju klarat sig. Jag älskar henne. Och jag vet att hon älskar mig med, för när jag är borta, så äter hon inte så mycket och detsamma med drickandet. (Låter lite som hon dricker alkohol men jag lovar, det gör hon inte!!)
Josse
Kommentarer
Trackback
